Nerbrand gör mig förvånad
Jag är förvånad över ett inlägg av Sofia Nerbrand (Bertil Ohlininstitutet) på Sv Dagbladets ledarsida 31 jan. Hon vill att MP och Gustav Fridolin ska ändra sig när det gäller försäljning av vissa statliga bolag.
    Att ha vissa bolag kvar i statlig ägo är bra t.ex. för att dessa företag då kan bli föredömen och bl.a. annat upprätthålla konkurrensen. Att behålla statens aktier i TeliaSonera är viktigt bl.a. därför att företaget är i besittning av kommunikationsnät som i princip bör vara öppet för alla operatörer.
    Nerbrand anser att ägandet av aktier i bolagen innebär att staten har en skuld till medborgarna. Men i själva verket är aktieinnehavet en tillgång för staten - och därmed för medborgarna.
    En försäljning  innebär i själva verket  att likviditeten (pålånboksinnehållet) minskar för köparna. Det kan man stå ut med om man har en välfylld plånbok och vill öka förmögenheten genom stigande kurser.
   Att sälja de statliga bolagen och dela ut pengarna till medborgarna, vilket är Nerbrands önskemål, vore inte att ta ett politiskt ansvar.  Förresten, hur skulle pengarna fördelas? Lika mycket till  Jakob  Wallenberg som till den arbetslösa Anna Andersson?
   Jan 2011

Omodernt och osmart

I vår moderna(?) tid är det alltför få som köper begagnat även om  etablerandet av Blocket, Tradera  och liknande företag innebar ett uppsving.
    Fortfarande är den dominerande uppfattningen att det ska vara "nytt och fräscht".  Men det är i praktiken inget smart uppfattning. Inget modernt tänkande.
   Vad man inte tänker på är att man gör en fin miljöinsats genom att köpa begagnade varor i stället för nya. Naturskyddsföreningen meddelar att om man köper ett begagnat plagg i stället för ett nyproducerat sparar man 97 procent av energiåtgången. Jag vet inte om man räknat in transporterna. Hur som helst är de långväga transporterna av nya kläder mycket energikrävande.
   På Naturskyddsföreningens hemsida finns det tips om alternativa inköpskällor för begagnat.
   Ett annat exempel från s.k. moderna i samhället är den ökande användningar av kaffekapslar. Det är små portioner kaffe, ofta  i förpackningar av icke förnyelsebart material. Det där är dels dyrt, dels miljöskadligt. Men det spelar tydligen ingen roll. 

   Kanske resonerar man som så att ekosystemens kollaps är ingenting som inträffar under min livstid. Tja, det återstår att se. Hur som helst finns det gott om barn och barnbarn i vår värld. Elller hur? De borde åtminstone vara värda en eftertanke...
  http://www.naturskyddsforeningen.se/gron-guide/kopa/second-hand/

    Jan 2011

Att missköta en livsfarlig verksamhet

Kärnkraftsprogrammet i SVT 2  bör leda till eftertanke för alla och envar.  Går i repris 9 jan.

  Fokus i programmet låg på kostnaderna. Men det finns det som är viktigare: Kärnkraftens (o)säkerhet, accentuerad efter alla år av misskötsel.

   I Sverige kan man våga sig på att testa det ena och andra eftersom det inte finns något starkt politiskt motstånd mot kärnkraften. När de svenska kärnkraftverken byggdes på 70-talet skulle de fungera i 30-35 år. De var inte byggda för den uppgradering som genomförts.  
  "Våra" usla  kärnkraftverk är ett problem inte bara för ägarna av elvärmda hus och andra stora elanvändare. Värre är att de är ett säkerhetsproblem. För alla.

   Men på Helgeandsholmen verkar flertalet inte vara särskilt intresserade av vare sig det ena eller andra. Det viktiga är tydligen att marknadskrafterna får fungera.

   Marknadskrafterna - men är inte det kunderna, elköparna? Nej, definitivt inte när det gäller el. Där är det de slarviga och giriga som utgör marknadskrafterna och tar ut  de priser de vill.

   Alla verkar maktlösa utom elleverantörerna. Det märkliga är att också alliansregeringen verkar tillhöra de maktlösa. Eller kanske är de i praktiken så att de innerst inne har sympatierna hos Vattenfall, Eon, Fortum & Co?

   Till det egendomliga hör att regeringen gör så lite för att få fart på energisparandet. Någon som vet  vilken minister som är ansvarig för energihushållningen? Jaså, inte det...

  Jan 2011

Skillnad på ishallar och andra byggnader?
Det har kommit mycket berättigad kritik för att man började röja snö på en ishall i Lidingö medan barn och föräldrar befann sig i hallen. Kommunens personal skottade. Taket rasade in.  Man visste inte...
  Inga människor skadades fysiskt den här gången. Men det finns all anledning att ha en vidare syn på detta. Hur kommer det sig att man kan röja snö på kontorshus och flerbostadshus utan att tak rasar in?
  Svaret måste rimligen vara att vi har okunniga konstruktörer och beställare som tror att man inte behöver ha samma hållbarhetskrav på ishallar som på andra byggnader.
  Dystert. Men samtidigt skäl till att raskt fundera på vad man ska göra för att klara andra bristfälligt konstruerade ishallar. Raskt? Tja, det är väl tveksamt. Ishallsrasandet var tydligt redan förra vintern...
  Jan 2011

Liberalerna har gjort en gammal upptäckt...

Så har Folkpartiet återupptäckt ett litet grönområde på Blasieholmen i Stockholm, intill Nationalstadsparken (där närbelägna Skeppsholmen ingår). På Blasieholmen vill man bygga ett operahus.
  Det är märkligt att detta enligt uppgift liberala parti har ett så utpräglat behov av att betongisera gröna ytor
  Vad sägs om att istället titta på några av de många p-platserna i Stockholm? Då skulle man kunna minska utsläppen av växthusgaser.  
  Men alliansarnas politik går åt motsatt håll.
  http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=4274788
Jan 2011